Dedicated to a special someone
När jag började prata med dig så hade jag verkligen inte tänkt att det skulle bli så här. Jag hade inga planer längre än till den helgen. Jag ville egentligen inte prata med dig, men samtidigt så ville jag. Nyfikenheten fanns där och jag bestämde mig till slut, något motvilligt, för att fortsätta prata med dig, för du var ju ändå snäll och lite söt.. Little did I know that you would become my world in such a short period of time.
När jag satt i cafeterian på Agneberg och väntade på att du skulle komma från jobbet så var jag så sjukt nervös, spänd och rädd, men fortfarande nyfiken. Jag tror att hon som stod bakom kassan i cafeterian kunde höra mitt hjärta dunka, så nervös var jag. Det var nästan så jag fikk en panikattack där och då, men jag lyckades på något sätt lugna ner mig. Sedan kom meddelandet...
"Framme🖤"
Mitt hjärta stannade och jag funderade på om jag bara skulle skita i att gå ut, bara stanna där inne och hoppas att du skulle ge upp hoppet och åka hem, men den där nyfikenheten fanns fortfarande kvar och du var ju fortfarande söt och snäll... Jag började sakta men säkert att packa ner mina saker i väskan. Började med datorn, sedan mobilladdaren och till sist tog jag på mig jackan. Jag minns inget från att jag gick ut från Agneberg tills jag såg dig stå och vänta på mig på parkeringen bakom skolan. Jag är inte ens säker på om jag hade hörlurar i öronen eller inte, känner jag mig själv rätt så hade jag nog det.
Du stod där, trasiga jeans (som visade sig vara mina favoritjeans på dig, kanske för att det var dom du hade på dig första gången vi träffades?) och en mörkgrå långärmad tröja, bruna boots. Du hade dragit upp ärmarna på tröjan så man såg dina underarmar. Du stod med händerna i byxfickorna och verkade också väldigt nervös, du gick lite fram och tillbaka och tittade ner i marken. Det kändes som att det tog 3 år för mig att gå från dörren bort till parkeringen där du stod, men det kan inte ha tagit mer än två minuter.
När du tittade upp och såg mig så stannade du, fortfarande händerna i fickorna. Du tittade på mig tills jag började närma mig. Jag sa inte ens hej innan jag kramade dig. Jag tror du kunde känna mitt hjärta genom den tjocka vinterjackan som jag hade på mig. Jag hade för övrigt en jävlig mensvärk så att jag ens levde var ett under.
Jag var så nervös att jag inte kunde prata, jag bara kramade dig och försökte lugna ner mig, hela jag skakade. Du kramade mig och höll om mig tills jag kände mig redo att släppa dig och kolla på dig, för det hade jag inte gjort än, bara på avstånd. Jag tror jag lyckades klämma ut ett skakigt hej och ett nervöst skratt, sedan gick vi mot din supersnygga bil.
Jag hade verkligen ingen aning om vad som väntade mig efter den stunden. Vi bestämde oss för att äta på pingvin. Du körde ner, parkerade bakom bion och vi gick till pingvin, du tog min hand och kramade den. Jag kände mig som världens lyckligaste tjej då.
Jag åt ungefär en halv pizzabit, nervositeten hade överhand så jag skakade fortfarande och kunde inte äta. Jag försökte prata med dig men min röst var så skakig att det var svårt att prata. Du satte dig bredvid mig och lade armen om mina axlar, du började klia mig på armen och jag var helt såld. You had me at that point.
Jag lyckades till slut lugna ner mig, vi pratade och hade det trevligt. Du hade syskon sa du, och en hund och katt. Jag berättade om min familj, att jag hade en hund och en katt. Du frågade hur gammal min lillebror var men jag trodde du menade hunden så jag sa 16, du blev förvånad över att min hund var så gammal.
När vi var klara på pingvin gick vi till bilen igen, i parkeringshuset bakom bion. Du gick runt till min sida för att öppna dörren (precis som du gjorde när vi skulle sätta oss i bilen uppe vid skolan, och du öppnade även dörren när vi parkerade vid bion). Precis innan du öppnade dörren så stod vi väldigt nära varande och du kysste mig. jag glömde andas så jag svimmade nästan. Fick stå på tå för att du är så lång. Bästa kyssen i mitt liv!
När du skulle köra mig till stationen så att jag kunde åka hem så frågade jag om du skulle förbi torp för jag måste byta buss där. Det skulle du så vi fick några minuter till tillsammans. Du stannade på pendelparkeringen, det var 40 minuter kvar tills min buss skulle komma så vi började prata, tiden glömdes bort och helt plötsligt hade det gått 45 minuter, bussen hade åkt. Det gick inga andra bussar eller tåg hem den kvällen, så du körde mig till min kompis så jag kunde sova där. Vi satt i bilen länge utanför hennes lägenhet för vi ville inte sluta umgås. Du kysste mig och jag glömde min plånbok i din bil utan att vi märkte det. Jag gick in till min kompis, berättade allt och var helt i 100 över att jag hade träffat dig. Nästa dag skulle jag på konsert och insåg att jag inte hade min plånbok, frågade på pingvin men där var den inte. Det visade sig att den låg i din bil men du hann inte komma och lämna den innan jag skulle åka. Vi träffades på fredag, dagen efter. Du körde hem mig helt till Strömstad även om jag sa att du inte behövde göra det, men du ville. Tanken var att du skulle åka hem igen nästan direkt. Men vi började prata igen och tiden gick. Det blev sent och du bestämde dig för att sova över. Dagen efter sov du över igen. Min mamma tyckte om dig.
Den helgen var verkligen inte så som jag hade planerat den. Tack för att du stannade hela helgen. Du visste inte då hur stor skillnad det gjorde för mig, hur viktigt det var att vi träffades och att du stannade hos mig hela helgen, men du vet nu.
Efter den helgen så pratade vi hela tiden. Vi träffades så ofta vi kunde. Vi åkte till Norge tillsammans och hade en jättebra helg, min familj älskade dig.
Jag insåg ganska tidigt att jag också älskade dig, men jag var rädd för att säga det ifall det kanske var för tidigt och bara skulle skrämma iväg dig. Men du sa det bara en vecka eller två efter att jag hade börjat inse det. Nu är du min och har varit det i 8 månader. Jag har känt dig i 9 månader. Om en månad är du min sambo.
Många tycker kanske att det gick för fort, att jag gick ur ett 2,5 års förhållande och hoppade direkt in i ett nytt med dig, men det har känts rätt hela vägen och jag ångrar inte en enda sekund med dig.
Du är min bästa vän och jag älskar dig. Tack för att du fanns när jag behövde någon som mest, tack för att du dök upp och räddade mig. Tack för att du står ut med mina humörsvängningar och konstiga cravings varje dag. Tack för att du ville bli och är min. Jag tror ärligt att du är min själsfrände och att vi hör ihop.
Jag mår så jävla bra med dig och jag är så taggad på vårt nya liv ihop som sambos i Norrköping. Jag tror det kommer gå jättebra.
Tack för att du finns. Jag älskar dig, för alltid.
Kommentera